Att vara adopterad och ha två pappor fast ändå inte.

Farsdag, en dag där allas pappor är menat att firas.

Men trots det, finns det de pappor som inte firas, de pappor som ej agerat som pappor till sina barn. De pappor som inte funnits med i bilden, eller de pappor som man aldrig träffat.

Att vara adopterad är i sig en gåva för mig, det gav mig en möjlighet som jag inte kunnat drömma om. Att inte bara få en underbar adoptivmamma utan också en adoptivpappa. Men jag ljuger om jag påstår att jag aldrig undrat om min biologiska pappa.

Det jag vet sedan tidigare om mina  biologiska föräldrar är att min mamma födde mig på ett sjukhus någonstans i Colombias huvudstad Bogotá (minns inte namnet på sjukhuset), det andra jag vet är att min mamma är en indian och min pappa är/var vit. Samt att min biologiska pappa inte är samme pappa som till min biologiska lillebror som jag fick äran att ha i min familj här i finland. Mera om min biologiska pappa vet jag inte.

bild källa

Trots detta har tankar om min biologiska pappa egentligen aldrig kommit från mig, utan från andra. De som grott mina tankar om min ÄKTApappa  är andra barn, yes de kallade min biologiska far för äkta och min adoptivpappa för oäkta, plastpappa, lossaspappa. Dessa barn är dem som jag växte upp med. De frågade frågor samt lade påståenden i min mun.

Jag har TVÅ pappor fast ändå inte, för min bild av min biologiskafar är att han aldrig velat ha mig, han fanns inte där för min mor och mina andra syskon om vad jag vet av. Det finns en gömd ilska i mig angående min biologiske far men ändå är ilskan mycket mild  för ÄRLIGT bryr jag mig inte om vem min biologiska pappa var/är.

Den jag bryr mig om är min mamma, min biologiska mamma. För det jag vet är att hon ännu då mitt daghem fanns gick hon dit, frågade om mig, fick se bilder om mig, ville veta allt. Jag vet att hon vill träffa mig, veta om mig och min lillebror, och det är magiskt att veta det.  

Jag sörjer inte att jag inte vet något om min biologiske pappa, jag saknar INTE honom. NEJ för jag har redan en pappa, en ÄKTA PAPPA, världens finaste, mest omtänksamma adoptivpappa i hela världen. Han gör allt för mig, oberoende. Han finns där i vått och torrt.

YES, min biologiska pappa är ett mysterium som jag INTE tänker gräva i, och det är skönt. För jag har nog tillräckligt med frågor och annat som tar av min tid och kraft, och jag behöver inte mer.

”Kära” biologiske far, jag lossas att du kan läser detta och jag vill att du ska veta att jag INTE bryr mig om dig mer än att jag är tacksam för att du gjorde min biologiske mamma gravid.
För annars skulle jag INTE finnas i dag, du gav på ett sett en möjlighet till att jag finns idag och mitt liv är en välsignelse, men inte tack vara dig.

Bild på min ena tatuering,  detta är symbolen för adoption.

Men mest tackar jag min biologiske mamma för DU orkade föda mig och orkade adoptera bort mig. Men allra mest tackar jag för att jag har en underbar familj här och jag skulle inte göra något för att byta ut dem.

Tillsist vill jag tillägga ett citat som är så underbart i mitt fall som adopterad.

♥”BIOLOGY IS THE LEAST OF WHAT MAKES SOMEONE A FATHER OR MOTHER”♥

All gott !

 

”Får man gråta som man , får man gråta som icke kvinna, ?”

Gråter män?, eller frågan kanske borde lyda, KAN MÄN GRÅTA eller kanske FÅR MÄN GRÅTA? En annan bredare fråga är gråter andra än bara kvinnor? Får man gråta oberoende på kön och könsindentitet/ tillhörighet?

svar 1.
– JA, självklart gråter också män !
( The huffington post,  delade härom dagen svaret på denna fråga)
Klicka Här för att se videon
svar 2.
– JA, själklart kan män gråta!
svar3.
– JA, självklart får män gråta!
svar4.
– Självklart gråter andra än kvinnor!
svar5.
– Naturligtvis skall man oberoende sig egen könstillhörighet kunna få gråta när hen behöver!

Är inte svaren är så självklara egentligen, men varför är detta ämne att män gråter eller som icke kvinna så svårt att prata om?

Manskulturen, machokulturen,könsstrukturer, mansrollen är ”svaret”. 
Män är helt enkelt ”inte menade att gråta”, de skall vara  starka, osårbara, tuffa och helt enkelt inte känslosamma baserat på de 4:a svaren ovan.
Jag tror starkt på att dessa könsstrukturer håller oss tillbaka på flera nivåer.

Bild länk Här

Du som läser, eller någon annan har troligtvis varit med någon gång i den situationen där man har suttit och kollat på en sorglig och känslosam film tillsammans med en eller flera personen och då har det kommit denna situation då man själv börjar gråta och man helt enkelt INTE förstår varför den andre  eller /de andra)personerna  INTE gråter. Hur kan man liksom inte gråta då filmen var så pass tragisk eller sorglig ?

-Först, jag tror ju att vi absolut upplever situationer olika , vilket betyder att enbart för att du upplever filmen sorglig kanske inte alla andra gör det- 

En annan situation är då en person har gjort sig illa i misstag och trots att det tar ont (du hör hen skrika eller ropa ) så börjar hen INTE gråta.

Även jag har någon gång under min livs tid funderat starkt på om det bara vissa människor som kan gråta? 
-för att besvara frågan tror jag vi behöver förstå oss på vad som egentligen händer då man börjar gråta-  ; ”Beteendet styrs av limbiska systemet i framhjärnan, men exakt hur hjärnan arbetar under gråt är inte klarlagt. Opioidpeptider och mängden opioidreceptorer i gyrus cinguli spelar roll för den kommunikativa gråten.”
(läs Här)

”När vi till exempel är ledsna eller arga stimuleras tårkörteln via nerver från känslocentra i hjärnan”
”Däremot vet man att gråta är en krävande fysisk aktivitet som involverar många av kroppen muskler och som kräver både ökad hjärt- och andningsaktivitet”.
(Läs Här)

Tårar har också en annan funktion än att ge ut olika budskap som (smärta, ledsamhet, utmattning eller hunger (spädbarns sätt att kommunicera), ögat producerar tårar då ögat är torrt eller irriterat och behöver (ett fukt och sköljmedel)= tårar.
(läs här)

Vilket betyder att man inte enbart gråter då man är ledsen, upplever smärta, eller annat.

Att ännu idag 2016 så associeras det att gråta att man är svag eller att då en man gråter så är han mer ”tjejig” , det är tråkigt att höra.

Varför förknippas det med att vara svag?
Kanske för att gråta förknippas med då ex. någon har ont och börjar gråta av smärta, eller då man är ledsen och börjar gråta, och då handlar det plötsligt om att man är ”pitu” om man gråter av smärta. Kanske förknippas det att en man blir me tjejig då man gråter för att kvinnor gråter i snitt mer än män? 
”Women cry 30 to 64 times a year, whereas men cry just 6 to 17 times per year”.
Läs Här.

Men baserar detta sig på att män inte kan gråta biologiskt sätt lika ofta som kvinnor, eller?
“There are several studies over the years that have shown that men have larger tear ducts in their eyes, so that it is less likely for the tears to well up to the point of spilling over the eyelid onto the cheek,”
Läs Här

Eller kanske det inte är konstigt att det ännu associeras med att vara svag eller tjejig?
UMO (är en webbplats där alla som är mellan 13 och 25 år. På UMO kan du hitta svar på frågor om sex, hälsa och relationer.) har publicerat några svar som kommit in till dem gällande en berättelse där det handlar om att gråta som kille.
Några svar som kom in var dessa;

• Enligt normen gråter INTE killar, det är tjejigt. Mirzad vill inte klassas som tjejig han vill inte sticka ut ur mängden för det klassas oftast som negativt och det är nästan alltid folk som sticker ut ur mängden som blir mobbade.
• Han vill inte visa sin vän att han gråter. Många tycker att det är töntigt att börja gråta när man ser på en film. 

  Några andra svar som publicerat var dessa;

• Genom att avskaffa macho-kulturen skulle INTE detta vara ett problem. Om en anses vara kille får man inte visa känslor. Mirzad borde ha gjort som han kände, alltså låtit tårarna rinna lite på kinden.
• För att det INTE riktigt accepterat i dagens samhälle att som kille visa känslor och gråta. Detta enligt den mansrollen och machorollen som alla killar förväntas leva upp till. Vad som skulle kunna hjälpa honom är att erkänna för sig själv att det är mer än  okej att bli rörd eller ledsen. Att det kanske till och med leder till något positivt. Mario och Mirzad kanske kommer varandra närmare genom att öppna sig för varandra och våga visa sårbarhet.

Att ha ont och börja gråta betyder verkligen INTE att någon person är svag, alltid mer ”pitu” eller då mer tjejig.
Däremot anser jag att den som gråter behöver få gråta,den som kan gråta har biologiska funktioner som fungerar som de ska och kan därmed hjälpa en att uttrycka sig och kommunicera.
bild länk Här

Hur ska vi då få män eller icke kvinnor att våga gråta öppet utan att bli klassificerad som en svag individ eller mer tjejig och töntig?

Jag själv anser att många av samhället strukturer idag INTE bör finnas kvar, vi lever inte längre på 1700- talet,. Idag är det 2016 och vi borde göra oss fria från strukturer baserat på den tiden.

Att bryta strukturer som är så ingrodda i vårt skinn redan från då vi växer upp är inte lätt direkt, men med strukturer betyder det INTE att de är helt oföränderliga. Nej!
Dock lär det ta enormt med tid förrän vi är där vi BORDE vara (enligt denna tid vi lever i).
-Vi bör arbete tillsammans allihopa oberoende kön för att bryta dessa strukturer som tvingar oss in i två olika boxar som kan göra att människor börjar må dåligt-

Nej, att gråta och visa sig känslosam borde ja ha med kön att göra med. Att det är mer okej för en kvinna att gråta än någon annan.
NEJ!

Om du får gråta  SKALL HA ATT GÖRA MED att du är en människa, en individ som bör få vara mänsklig, känslosam, sårbar och stark.

♥Du som förälder, uppmuntra ditt barn till att gråta då det barnet känner för det, behöver det.
♥Associeras det inte med att ett kön ( en könsroll)   har mer rätt att gråta än något annat.
♥Slopa ” be a man, men dont cry”.
♥Gråt inför andra, det kmr visa att det är okej, inget konstigt, inget man borde undvika eller vara rädd för att göra.
♥Förminska inte andras reaktion till , upplevelse av en situation som får dem att gråta.
♥ Krama någon som gråter, eller visa på något sätt att du accepterar och stöder den som gråter.
♥ Att gråta, vara känslosam skall vara könsneutral med andra ord

Hoppas att detta inlägg skall få dig att fundera över denna problematik med machokultur och könsrolls strukturer och att detta får dig att öppna ögonen, eller kanske får dig som icke kvinna också att gråta.

Som allra sista frågan, frågar jag dig, just du som läser.
Har sätt någon annan än kvinnor gråta förrut? 
Är det okej för andra än kvinnor att gråta?
Varför skall machokulturer och könsroller finnas idag 2016?

Tack för mig.♥