Psykisk ohälsa är INGEN TREND.

Jag som många andra kan inte låta oss hålla tyst angående ämnet psykisk ohälsa, nej jag tänker INTE hålla TYST LÄNGRE! Inte allra minst för att det är ett mycket aktuellt ämne överallt, utan mesta dels för ämnet har drabbat mig och står mig nära mitt hjärta. SAMT allra sist för att som blivande socionom är det oerhört viktigt att försöka nå ut till dem med svåra problem och med färre förutsättningar i samhället.
tipssto%cc%88d-quote (Bildkälla egen)

I alldeles för många år, decennier har människor i allmänhet med olika sorters problem behövt hålla tyst, gömt sig. Vi har hållit oss tysta, undangömda på grund av skam och fara för att inte accepteras eller inte få samma möjligheter som andra. Ännu idag i andra delar av världen så lämnas barn ute ensamma på gatan eller lämnas/ överges av föräldrar till olika institutioner pga. de lider av bland annat psykiska sjukdomar. De anses som djävulska verk eller bara inte normala och överges…

Här i norden har vi kommit lite längre, tack och lov. Men fortfarande råder, skammen och stigmatiseringen över att ha psykisk ohälsa.

I blogg diskussionerna har mycket olika åsikter och insikter i ämnet delats fritt ut. I vårt land så har vi nämligen yttrande frihet, och genom det har vi rätt till att sprida, framföra och ta emot information och ha åsikter utan att någon hindrar dig till det. Dock enligt finlands grundlag bör ens fria rätt till ex. åsikt INTE diskriminera eller kränka eller utsätta någon för något som kränker ens människovärde.  Men tyvärr är det mycket vanligt att ens fria rätt till åsikt möjligtvis kan kränka någon eller förminska någons upplevelse, vilket kanske inte är meningen men händer ändå.

I några inlägg angående psykisk ohälsa har det påpekats om att PLÖTSLIGT lider ”alla bloggare och kändisar av någon form av psykisk ohälsa ”, och vilket i sin tur har grundat en viss misstanke över att alla inte kan lida av psykisk ohälsa”.

Vidare diskussioner har bemärkts med att det möjligen är att idag en TREND att ha drabbats av psykisk ohälsa,samt att det är dem som gömmer sig i skammen och lever i tystnad är dem som vi egentligen skall se, komma ihåg och ge rampljuset åt, inte dem som vågar prata om det”.
Det jag märker snabbt hur dessa frågor ovan är baserat på hur dessa bloggare GENERALISERAR vilket mycket sällan går att göra oberoende om vad det handlar om.

Min åsikt om  ”att alla inte kan lida av psykisk ohälsa” och att idag är det en trend att lida av psykisk ohälsa” samt att det är dem ”dem som gömmer sig i skammen och lever i tystnad som vi skall ge rampljuset åt inte dem som vågar prata om det” lyder:

♦Att så pass många inom bloggvärlden, kändisar eller rent av en stor del av median i världen upplyses av PSYKISK OHÄLSA, är INGET konstigt.  Bland annat statistiken visar oss en del av verkligheten och JAA, det är helt möjligt att så pass många inom bloggvärlden m.m i verkligheten har någon gång lidit av psykisk ohälsa eller lider aktivt av det. Det som är det ”KONSTIGA” OCH OVANLIGA ÄR att SÅ MÅNGA VÄLJER & VÅGAR PRATA ÖPPET OM DET.♦ PS. psykiska sjukdomar hör faktiskt till en av FOLKSJUKDOMAR, som finska medborgare har. 
– Alltså jag tror ärligt att detta antal personer som har psykisk ohälsa INTE beror på att det är en trend- ?varför väljer så många att pratar om det? är för att numera jobbas det aktivt att normalisera det laddade paraplybegreppet PSYKISK OHÄLSA, tabun minskar för varje dag och det är också därför det ökar människor som vågar prata om det. 

♦Här inflikar jag angående den andra kommentaren att det ärdem som gömmer sig i skammen och lever i tystnad är dem som vi egentligen skall se, komma ihåg och ge rampljuset åt, inte dem som vågar prata om det”.. Min tro i detta är att då jag var allvarligt psykisksjuk så för varje person jag hörde, såg eller läste om som berättade öppet om kampen att överleva, kampen att våga be om hjälp, visa sig svag, visa sig mänsklig. För varje person som berättade så sprack min fasad, osynlighetsmantel lite mer. Tillslut sprack hela fasaden och jag kunde och vågade bit för bit berätta, hur verkligheten verkligen stod till, UTAN att skämmas, UTAN att vara livrädd för att bli avvisad eller nedtryck och diskriminerad osv.♦

♦Jag tror ÄRLIGT och INNERLIGT att det är genom dem som vågar berätta öppet om då man själv lidit/lider av psykisk ohälsa eller dem som berättar om erfarenheter om vara anhörig till någon som lever med psykiskohälsa. Det är så som vi verkligen når ut till dem som ännu inte vågar. Dem som lider i tystnad, i mörkret, bakom fasaden. Det som är det svåra är att NÅ UT I TID. (hur vi gör det tar vi en annan gång).
Till dem som vågar prata om det, så ställer jag all rampljus på, för jag vet kampen man har mot sig själv, om man skall våga prata om det eller inte. Det är verkligen inget lätt att exponera sig bara så där. En eloge till er alla, för det ni gör är att minska stigmatiseringen, minska tabun, skammen och ensamheten. Ni är alla värda att synas och ses som individuella människor.

Angående att ”detta ämne möjligtvis är en trend” och att många använder ordet psykisk ohälsa (som är ett brett paraplybegrepp) till att få publicitet, tror jag INTE jätte mycket på. Precis som den trend som påstås finnas inom att ” vara TRANS ” så måste jag liksom se realistiskt på det hela. 
Vi är alla bara människor och säkerligen finns det månne en eller flera som använder en falsk sida av psykisk ohälsa för publicitet. Men precis som att det finns människor som visats sig vara trans enbart för publicitetgår min fråga till.   ?Skulle verkligen någon använda ett allvarligt paraplybegrepp enbart för att synas i median? Lika som dem som anser sig vara trans finns det en STOR RISK i det hela påpeka att man ha psykisk ohälsa, många människor blir nämligen nya måltavla för grym mobbning och bland annat misshandel och diskriminering vilket i sin tur kan leda till utanförskap, missbruk samt självmord.
? Tar verkligen människor denna risk enbart för publicitet? (alltså dem som inte lider av psykisk ohälsa utan använder det enbart som för att bli mer känd).
transkamp                                                                  Bild källa Här

Kanske så finns det dem som gör det, men jag tror ärligt på att det INTE är en TREND. Att lida av  och leva med psykisk ohälsa är INGET man VILL, och INGET man egentligen VÄLJER, verkligen inte.
NEJ DET ÄR INGEN TREND.
( och dem som enbart använder det för publicitet har deras egna samvete om sanningen att tampas med)
SE MIG.jpg
Bild källa HÄR

Av egen erfarenhettror jag att människor inte riktigt har på klart vad psykisk ohälsa verkligen innebär (psykisk ohälsa är ett stort paraplybegrepp över inte bara en sak).( För innan jag själv drabbades visste jag heller inte riktigt vad psykisk ohälsa innebar)  Alltså kort sagt är psykisk ohälsamycket mer än några dåliga dagar, eller prestations ångest över något prov eller för ett viktigt möte på jobbet. Att vara deppig någon gång är inte att vara deprimerad. Att inte vilja umgås någon helger med stort stort gäng är inte att ha socialfobi, och att ex. undvika socker för att leva efter antiinflammatorisk kost eller för man känner behov av att någon gång gå ner i vikt betyder inte alltid man har ätstörning. Psykisk ohälsa är så mycket djupare och mer komplicerat än kanske flera uppfattar det som. Jag tror helt enkelt att mycket handlar om okunskap, och okunskap går att fixa (ifall man är villig att ändra och förstå) . ( Detta jag skrivit är baserat på min egna upplevelser)

Jag talar ju av egen erfarenhet att både drabbats av ätstörning och vara djup deprimerad, ha vardaglig ångest och oro, och att ha haft grym socialfobi vilket lett till panikångest attacker osv osv. Det jag påstår är INTE att ångest INTE är jobbigt, det är fruktansvärt. Att vara deppig några dgr är också jobbigt men det är INTE riktigt samma sak som ex. depression. (Enligt mig)
Men det JAG INTE egentligen KAN STÅ OCH GÖRA är att säga åt någon att du INTE har det så jobbigt som du säger att du har. Jag har ingen egentlig rätt att stå här och förminska din upplevelse om att du inte mår TILLRÄCKLIGT dåligt för att få använda ordet psykisk ohälsa.  För vi upplever ju saker och ting olika, även samma sak/situation kan upplevas olika. Varje persons upplevelse är äkta, varje person känslor är acceptabla att ha, även våra tankar är även också acceptabla att ha, oberoende om de är positiva eller negativa. (Tankar är ju ”BARA” tankar, sedan är det en annan sak om tankarna blommar ut och övergår till handlingar)

Jag tänker inte stå och peka finger om vem som har rätt att prata om psykisk ohälsa, för jag anser dem att alla har rätt till det mer eller mindre. För jag tror att mångas mening med att prata om det är väl. Alla som vågar, prata om egen psykisk ohälsa eller om den erfarenhet som anhörig till någon med psykisk ohälsa, eller dem som är bara är intresserad av ämnet, eller dem som vill hjälpa människor med ex. psykisk ohälsa har all rätt att prata om det. All publicitet som handlar om att  prata om, upplysa, minska stigmatiseringen  av psykisk ohälsa är BRA, Och ja oberoende om dem som kanske uppfattat psykisk ohälsa lite snett så är även bättre än att hålla tyst och gå tillbaka i tiden och gömmas sig, skämmas och vara rädd. 

Några bloggare har även påpekat  att ”diagnosticering av psykiska sjukdomar” har vi tagit på oss själva och  vissa har egentligen inte blivit i grund och botten diagnostiserad av en läkare.  Jag tänker INTE gå mer in i denna djungel, mer än att jag egentligen inte behövde diagnosen djup depression diagnosticerat av en psykolog/psykiater för att förstå att jag mådde dåligt, dock behövde jag det för att småningom acceptera det och utifrån det kunna få mer hjälp (förståelse, medicinering och terapi). + samt jag behövt diagnoser (eller orsak) för att kunna ha sjukledigt/sjukskrivning. 
depress

Jag vill även påpeka att genom ens inlägg så är det tror jag också svårt att nå ut till alla med det som dem vill höra eller behöver höra. Det är verkligen svårt att tillfredsställa ALLA, det är egentligen omöjligt och ännu svårare då detta är ett stort ämne och ännu är känsligt och laddat.. I denna diskussion har även jag känt mig personligt träffad, förminskad och förlöjligad, möjligen mesta dels för detta ämne står mig nära hjärtat, inte kanske för bloggarnas mening var att förminska någon (Hoppas jag). Däremot ökar risken för att läsarna kan misstolka inläggen ifall dem är baserat på en person som inte besitter kunskap om ämnet.

(Om jag går utifrån mig själv och mina erfarenheter så hur mycket en person egentligen är insatt, (typ någon som är skolad till psykolog, sjukskötare(inriktad psyk), eller hälsovårdare m.m, hur duktiga de är inom deras område så : kan jag inte riktigt förlita mig på dem , de är alltså inte lika trovärdiga enligt mig, för dem kanske inte har egna erfarenheter. Det är liksom något speciellt i det hela då man pratar med någon som ”varit där” i mörkret och hopplösheten.) ”kanske ni kan förstå vad jag menar”…

Men det allra viktigaste av allt är i egentligen att vi människor vill försöka förstå varandra, hjälpa varandra till att må bättre. INTE att förminska eller förlöjliga någons upplevelse. Det allra viktigaste för mig angående detta ämne är att upplysa, minska stigmatiseringen, inspirera människor att berätta och ännu att hinna nå ut i TID. För mig är det att ge alla dem med psykisk ohälsa en chans att få tillbaka ett liv man vill och kan hantera och leva. För mig är det liksom värt att exponera mig själv för att kanske nå ut till någon, oberoende om det bara är en person som nås av ens budskap är det värt det alla gånger.

Jag ger psykisk ohälsa ett ansikte, och jag är en av många.
psykisk-oha%cc%88lsa-ansikte
bild källla HÄR

Så för att sammanfatta det hela, så Nej, psykisk ohälsa är ingen trend vad jag förstår, och alla som vågar berätta (jag lyfter på hatten och är stolt över er ALLA), för ni alla förtjänar att bli sedda, även dem som lider i tystnad fortfarande. Kom ihåg att var snälla mot varandra, försöka att vilja förstå din granne.
KOM IHÅG också att var snäll mot dig själv.

btw. (statistik angående psykisk ohälsa i Finland (samt norden) går att kolla upp via THL, eller bland annat statistik centralen och sotkanet)

Annonser

2 reaktioner på ”Psykisk ohälsa är INGEN TREND.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s